Jag är rädd!
Jag tror egentligen inte att jorden ska gå under, men när jag tänker på det mår jag fruktansvärt dåligt.
Jag vill inte att förra året ska vara det sista hela året, men familj, vänner, julafton och sommar.
Jag har, liksom många andra så mycket mer att ge här i livet.
Och min dotter Johanna, hon har knappt ens få börjat leva så detta får bara inte ske.
Är för övrigt sjukt rädd för döden för jag vill aldrig försvinna.
Döda människor har jag träffat en hel del och vart med när dom fått somna in och då är det precis som att skalet är kvar, men själen lever vidare. Så jag hoppas det!
Just nu sitter jag i Stockholm hemma hos min moster, vi ska vara här hela helgen och ha det bra :)
Johanna har inte vart här sedan hon var 1 år så det var på tiden.
Men vilken stad alltså.
Jag gillar Stockholm mycket, men lackade ur efter 2 minuter här.
Folk tar ingen hänsyn.
Jag kom med Johanna, en handväska och en stor, tung väska som jag drog på hjul.
Att åka rulltrappa med detta samtidigt som jag höll min unge i handen gick sådär, och då kommer det folk som ska förbi så jag får flytta mig som knappt går.
Men till råga på det så när vi ska av så är det tvärstopp pga massa folk där nere, så jag kommer inte emellan och då är det en kärring bakom som säger "Du får flytta dig så jag inte ramlar"... JO men visst - JAG FÖRSÖKER!
Stress, stress, stress... som sagt.
Nu ska jag stänga av här och vara social!