För exakt ett år sedan upplevde jag lite smärta här hemma på skånegatan. 

Jag minns det som igår! 

Klockan var sådär en 22.20 och jag låg i sängen och kollade film samtidigt som jag läste kokböcker och letade nya recept. Helt plötsligt "small" det till i magen och jag kände en inombordspanik och gick på toa. 
Från ingenstans så kom det smärta i magen och jag tänkte att jag tar 2 värktabletter (jag som aldrig tar värktabletter) och går det inte över är det nog förlossning på G. 

Sa till Jim att han får ta och komma ner från datorn till mig "Japp, jag kommer" och sen knappar tangenterna vidare ;) 

Vi la oss i sängen och jag sa att han absolut inte får massera min rygg (som jag krävt varje dag i några månader) utan att han bara skulle ligga där och prata med mig. Sa även att han skulle förvarna sin mor om att kanske behöva komma hit och passa dom andra. 
Inget prat kom fram och jag kände att jag får nog klocka det här.. Var ca 4 min mellan värkarna och jag sa att du får nog ringa din mor så hon kan komma hit. 

Jim åkte och hämta henne, men innan dess var han noga med att bädda sängen (som aldrig händer annars ;) ) 
och jag försökte ringa förlossningen. Eftersom jag inte fött barn på 8 år så glömmer man vad som gällde. Men det var upptaget där och tillslut när dom svarade fick jag veta att jag var välkommen in! 

Vi parkerade och jag ville ha med mig väskan med mina grejer och min cola, men Jim tyckte inte det (han trodde vi skulle åka hem igen.. att det var falskt alarm). 
Jag fick med mig en påse med proviva mango iallafall, den orkade jag bära. 

Vet att jag tänkte att "Fan är jag bara öppen 2mm nu så skjuter jag mig). Det gick inte fort att gå till den nya förlossningsavdelningen och det blev ett antal pauser på vägen för att andas bort värkar. 
Väl utanför så är det ingen som öppnar dörren! Hittade en bänk jämte och kände att nu skiter jag i detta ;) 

Men ringde igen och då kom dom och öppnade! 

Hade bestämt mig i mitt huvud sedan tidigare att jag absolut inte ville ha 2 kvinnor som jobbade där (bara för att det är stalltjejer), kände att det kanske känns dumt och bättre att ha någon man inte känner till. 
Vi fick gå in i ett rum och jag satt på sängen och hörde en röst "Hej Alexandra, känner du igen mig?" 
Haha alltså det var en av dom och jag kunde inte bry mig mindre då och i efterhand kändes det skitbra att det var just hon! 

Fick andas lite lustgas efter en stund och det var skönt. Kom ihåg att jag spydde av lustgasen med Johanna, men icke nu inte. Ville att dom skulle kolla läget om det var något öppet. 
Jajjamensan.. dom kollade och det var 5cm så det var ju okej. 45min senare var det 10 cm och 45 min efter det kom han ut till denna värld. Vår fina Hugo <3 
Kl. 02.00 och 4195g stor fin pojk!! 

Jim sa efteråt att "Herregud det här hade jag kunnat göra om". Härligt att han upplevde det så smärtfritt, han klagade bara en gång faktiskt och det var att han fick ont i sin arm när han satt jämte mig och höll mig i handen innan Hugo kom ;) 
Fick också höra av honom att det är detta som krävs för att få mig tyst "Du sa ju inte ett ord".. haha jag som alltid pratar annars!! 

Vilken fin kväll och vilket fint minne att se tillbaka på.Imorgon ska vi fira prinsen, 1 år