Vardagen består av att tackla nya utmaningar.  Jag ber & bönar som sagt inför måndag, tycker verkligen det är min tur nu! 

 

Varenda gång det känns som att man kommer en sida framåt så får jag ständigt dom föregående upptryckt i ansiktet. 

Jag tycker inte att det är okej och är inget av mitt intresse att veta. Är det för att såra mig eller varför? 

 

Är det konstigt ibland att jag tvivlar på mig själv?  Jag vet att jag är bra på mycket men jag vet också att jag är helt sämst på resten. Jag är bra på att vara: framåt, tjatig, envis,  principfast, spontan, kärleksfull och en massa mer skit.

 

Nu lyssnar jag på Egon och väntar på om det blir något jobb.