Vad är det som händer egentligen?

Har så mycket att skriva och berätta om, men vart är min motivation? 

Och ni som inte orkar läsa ännu ett deprimerande inlägg kan stänga ner nu. 

Jag har i över ett års tid suttit fast i ett jävla ekorrhjul som jag inte vet hur jag ska ta mig ut ur.. 

Jag har brist på motivation, glädje, disicplin och lycka. 

Jag lever ett sjukt osunt liv och det är konstigt att diabetesen inte knackat mig på axeln ännu. 

Jag saknar mig själv. Den där roliga, glada, påhittiga tjejen som är sprallig, initiativtagande, superfestis, snäll osv.. 
Jag vet vad som gnager mig. Jag ångrar så mycket att jag inte har gjort något i tid.

Varför är jag så elak mot mig själv? 
Jag dömer mig själv sjukt hårt och vill alltid vara så bra som möjligt för alla jag tycker om.
Jag vill sprida glädje och ge allt till alla typ. 

Men nu är det dags och det finns några få alternativ att få ordning på saker och ting.
Men det första och mest jobbiga är att börja leva sunt för då kommer jag att bli pigg och orka mer. 

Sedan kan jag fylla på med resten någon annan gång. 

Idag hade jag ställt klockan tidigt för att ut och springa innan jobbet och sen cykla ner till stan.
Jag gick upp typ 40 min innan jag började, fixade i ordning alla barn, tog bilen ner till stan, missade att äta hemma, var ashungrig och tog en kexchoklad. 
Bra start på dagen? Nej skulle inte tro det... 

Därför är jag trött idag, egentligen grinig men när jag är med mina kollegor, inne hos våra kunder så ger jag allt av mig själv och är så grym som man kan begära av folk i hemtjänsten! 

Och nu ikväll då... jomen jag har fått igång datorn och tuggar på ett popcorn, kollar på beck, ska läsa ut boken. 
Jag vill pyssla, pilla med mina blommor, göra viktiga saker.. men det är inget kul att anstränga sig just nu här hemma. 

Jag vill stå i 2 dygn och bara laga mat. Mat från alla kulturer och allt möjligt nytt. 
Jag vill leva ut mitt liv, blomma fullständigt och ge hela världen ett leende. 
Men jag kan inte, inte just nu. 

Jag ska försöka att inte vara ledsen över detta som gnager mer idag och isåfall endast med tysta tårar.