Det finns några år av mitt levda liv som jag hade velat göra så jäkla annorlunda. 

Jag har inte tagit vara på mina möjligheter... jag har haft hur bra fördelar som helst ju. 

Hade velat göra om åren då jag var 17-20 år. Jag bara vandrade runt utan något mål eller fokus. 

 

Allting blev så konstigt när jag lämnade tillbaka Disan. 

Jag kunde plötsligt vardagshänga med vänner igen och göra helt onödiga saker. 

 

Är det något jag verkligen inte fattar så är det hur jag kunde skita i skolan så mycket som jag gjort. Likaså i vuxen ålder. Jag är mer smart än vad jag presterat. 

 

Känner mig som en vilsen själ som velat göra allt och helst samtidigt och därför typ presterat måttligt.. 

 

Men hade jag inte valt denna väg i livet hade jag aldrig haft Johanna. Och hon är det absolut finaste jag har och det bästa som hänt mig! ! 

 

Jag hade heller inte träffat min fina sambo. Eller träffat honom har jag ju gjort redan när jag var 14 år men på den tiden var vi inte kära utan har bara hånglat till det vid två olika tillfällen ;) 

 

Jag har en sådan jävla alldeles genialisk plan på hur jag kommer framåt. För detta är inget jag ska lägga negativ energi på utan ta lärdom av och ta itu med grejer så att jag kommer dit jag vill. 

 

Dags för pennan & pappret igen!