Min morfar är på väg till Veddige för att hämta mig. Äntligen ska jag få hämta min underbara dotter och bara vara med henne! Jag är fortfarande väldigt förkyld men vi kan ha massa inomhusmys :)

 

Nu är jag en erfarenhet rikare och när allt är över så känns det tomt. 

Jag vet inte hur jag ska kunna glömma det jag sett,  men det minnet delar jag med mig själv. 

 

Såklart är jag tjejig igen och hade verkligen verkligen velat höra vissa saker, speciellt igår. 

Om man inte förväntar sig saker blir man heller inte besviken... Jag vet ju sen innan att jag inte har någon rätt att vare sig få höra sånt eller ha någon tur så jag fattar fan inte varför jag hoppas! 

 

Nu är det som det är och det gäller att få bryta ihop, att tillåta sig själv det för att sen komma igen. 

 

Jag är inte rolig idag heller, bara ledsen och ensam.