Jag har varit rädd för en sak här hemma... 

På 2,5 vecka har jag inte rört mig en endaste meter mera än vad jag måste.

Det började med att lilla mini kom hem med ögoninflammation & feber och vi stannade hemma från all träning den veckan. 

Veckan efter mådde jag dåligt så ingen träning där heller... 

Och idag när jag hämtade snuttan var hon både hostig och varm så hemma från träning igen. 

Tänkte försöka få vara med på fysen imorgon iallafall för det behöver jag.

 

Jag har vägrat ställa mig på vågen under denna tid för jag har förutom ätit allt godis & onyttigt jag kommit över även låtit sockret lura mig i colafällan... IGEN! :( 

Men eftersom hela denna dagen vart skit så tänkte jag ställa mig på vågen för att reta mig ännu mer. 

 

Och när jag var ute förra helgen fick jag en fråga om jag var på smällen... 

Nej jag är inte på smällen, hade jag varit det hade jag inte suttit ute och druckit öl. Jag har bara blivit lite fet under året som vart och hade faktiskt gått ner i vikt men tydligen syns inte det. 

Hur som helst har jag en spegel att kolla mig i där jag ser min kroppsform och om inte annat så känner min kropp när fettet väller över och inte får plats... 

Jag behöver inte andras tycken och påpekanden över det.

 

Men det jag skulle skriva var att ikväll var jag modig och ställde mig på vågen som visade att jag inte har gått upp ett endaste gram på dessa veckor. 

Tack Gud och Halleluja för att du låter mig få fortsätta där jag var! ! ♡ 

 

Nu blir det massa planerande innan jag somnar... har stora stora projekt på G!