Ibland funderar jag mycket, eller typ alltid när jag inte pratar. 
Vilket jag iof också gör en hel del.. 

Men i alla fall så tänkte jag på en sak. 
Solsidan tycker jag är ett sjukt roligt program och man kan verkligen känna igen sig i deras tankesätt ibland. 
I ett av avsnitten så börjar Alex & Anna med ett avbytarsystem på deras unge, dom försöker också med escados och man får mer sådanna för ju mer jobbig grej man gör på barnet. 

Gud vad jag känner igen mig där. 
Inte för att jag & Larsa hade något av dessa system, men i hur man tänker. 
Johanna har alltid vart ett snällt barn som har sovit hela nätter och bara vaknat när hon ville ha mat. 
Men t ex på dagarna när hon sov eller blev ledsen. 
Istället för att se det som att "mitt barn är ledsen, hon är hungrig, hon behöver mig etc.." så blir det någons slags kamp med sin partner. 
"Men jag tog henne faktiskt innan", "Jag gjorde allt igår", "Du gör aldrig något".

Varför blir det såhär? 

Varför släpper man inte sitt ego och bara tar hand om sitt barn när den behöver det? 

Jag känner också igen mig i hur man tittar snett på varandra om den ensa sover vidare när den andre går upp, vem som städar mest osv. 
Och självklart ska ingen göra allt och den andre inget, men jag fattar bara inte hur man ibland "glömde" bort vad det egentligen handlade om. 

Jag hoppas att ni som läser detta förstår att det handlar inte om att man glömmer sitt barn eller vägrar att hjälpa det, bara att man ibland endast ser vad ens partner gör för fel och hur mycket man tycker att man själv tar! 

 

En annan sak som jag tänkt på som är ett helt annat ämne det är fotografier och tjejer. 
Om någon vill ta ett kort på en tjej står hon sällan still och ler lite fint. 
Varför? 
Jo för det kan ju bli misslyckat och antagligen är det inte okej att bli dålig på kort. 
Så när man tar kort på en tjej putar hon oftast med läpparna eller gör en konstig min för då är det liksom helt okej att det blir dåligt. 
En sådan dålig bild blir automatiskt fin och ett försök till en fin bild som har blivit dålig ska man skämmas över. 

Konstig värld man lever i!